Under 1400-talets första decennier skrev den landsflyktige florentinske humanisten Filippo Buonaccorsi (1437–1496) om Kraków: ”Denna stad, som framför allt ägnar sig åt teologin och närmast försummar alla andra fria konster, värdesätter musiken särskilt högt, främst eftersom den bidrar till att göra gudstjänsterna så högtidliga som möjligt.” Han konstaterade till och med att staden var ”gripen av den största entusiasm för denna konstform”.
Vittnesbörden om detta musikliv finns framför allt bevarade i två musikkällor. Den ena är manuskriptet III.8054 i Polens nationalbibliotek, en samling teologiska texter och musik som kopierades av en präst vid namn Petrus de Kazimiria. Den andra är det anonyma musikmanuskriptet F.I.378, som tyska trupper avsiktligt brände i oktober 1944 tillsammans med den väldiga samlingen av polsk historisk dokumentation som förvarades i Krasiński-biblioteket i Warszawa. Lyckligtvis överlevde fotografier av handskriften. Båda handskrifterna dateras till omkring 1440 och innehåller huvudsakligen sakral liturgisk musik, men är framför allt kända för sina världsliga verk som hyllar staden Kraków och den kungliga familj som hade sitt residens där.
En central gestalt i dessa källor är tonsättaren Mikołaj Radomski (?–ca 1425). Trots omfattande forskningsinsatser är hans identitet fortfarande höljd i dunkel. Var han identisk med den präst som omnämns i några påvliga dokument från 1390, eller var han snarare den clavicymbalista domine regine Poloniae – det vill säga cembalospelaren vid den polska drottningens hov – som dokumenterades i Kraków 1422? Eller rörde det sig om ytterligare en person? Ett verk som hyllar prins Kazimirs födelse 1426 tyder på att Radomski hade anknytning till det kungliga hovet. Det är sannolikt att hans sakrala musik tillkom i anslutning till katedralen på Wawelberget eller någon annan framstående kyrka i staden. De båda handskrifterna kan också vittna om hans verksamhet som musiklärare, kanske vid katedralskolan.
I Kraków kan Radomski ha mött Petrus Wilhelmi de Grudencz (1392–efter 1452), som studerade vid universitetet under 1420-talet. Den tjeckiske musikforskaren Jaromír Černý (1939–2012) lyfte fram Wilhelmi ur glömskan 1975. I dag betraktas han allmänt som Centraleuropas mest produktiva och särpräglade tonsättare under sin tid.
De båda handskrifterna vittnar om ingående studier av italiensk och fransk konstmusik. Många av Radomskis verk bär tydliga stilistiska spår av den liturgiska musiken hos Antonio Zacara da Teramo (1350/60–1413/16) och Johannes Ciconia (1370–1412). Radomski behärskade också modernare kompositionstekniker, såsom fauxbourdon. Lokala musiker som Radomski kände dessutom till franska chansons (vars ursprungliga texter de brukade ersätta med nya, andliga texter på latin), liksom italienska laude, religiösa sånger på folkspråket.
Enstaka kommentarer från avskrivaren av manuskriptet F.I.378, exempelvis krasne barszo – ”mycket vacker” – avslöjar hans beundran för musiken. Anteckningarna visar också att han själv sjöng verken, något som ytterligare bekräftas av kommentarer om framförandet. I manuskriptet III.8054 förekommer dessutom ordet opus i en av de tidigaste kända användningarna av termen i betydelsen musikaliskt verk.
Den inblick i Krakóws musikliv som handskrifterna III.8054 och F.I.378 ger oss kompletteras här med musiktyper som sannolikt var mer välbekanta för många människor i Polen och i Centraleuropa i stort än verk av Zacara och Ciconia. Förutom gregoriansk sång omfattade musiklivet även enklare polyfonisk sakral och världslig musik.När konsten att trycka och publicera noter tog stormsteg framåt i början av 1500-talet var de första böckerna antologier med enstaka verk av många olika upphovsmän samlade inom samma pärmar. Vid sidan om dessa blev det snabbt också vanligt med utgåvor ägnade åt en enda tonsättare, men antologierna bibehåll sin popularitet genom hela århundradet. I marknadsföringsivern fick samlingarna de mest fantasifulla namn, som ”Motetter från labyrinten” (Motetti del Laberinto) eller ”Unga samklanger” (Symphoniae Iucundae). De här samlingarna ger en fascinerande inblick i vilka tonsättare och vilka av deras verk som ansågs värdefulla och populära nog att sprida i tryck. Ibland möter vi överraskande namn, medan tonsättare som idag skulle ses som självklara lyser med sin frånvaro.
– Michał Gondko
Framträdande
La Morra:
- Doron Schleifer, sång
- Ivo Haun De Oliveira, sång
- Matthieu Romanens, sång
- Corina Marti, clavicimbalum & blockflöjter
- Michał Gondko, luta
- Vojtěch Jakl, fidel
Musikalisk ledning: Corina Marti & Michał Gondko
Tonsättarnamn
- Mikołaj Radomski
- Vincentius de Kielcza
- Othmarus Opilionis de Jawor
- Petrus Wilhelmi de Grudencz
- Jacobus de Clibano
Tid & plats
- Lördagen den 31.1.2027 kl. 19.00 i Pauluskyrkan (Sammattivägen 5, Helsingfors).
- Artistträff och gratis kaffeservering 45 minuter före konserten.
- Längd ca 70 minuter, ingen paus.
Biljetter
- Enskilda konsertbiljetter 25/20 €
- Festivalpass 65/55 €
Biljetter via Aurores biljettbutik och vid dörren en timme före konserten. Biljetter säljs även via Lippupiste, som lägger till en egen serviceavgift på priset.

